Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 —
hos junker Gustaf och söka sig arbete vid Hjortsberga, så-
som dem emellan öfverenskommet blifvit sista gången, de
träffades. Men han hade inte synts till på Hjortsberga och
nu var han inte heller med junkern.
Torsten ville ha klarhet i denna sak.
En stund efter, sedan han skilts från Bolla, stötte, han
på junker Gustafs nye väpnare, en ung man med ett inga-
lunda godt utseende. Han kunde inte se folk m i hvitögat,
som Tor kunde. Torsten tyckte inte om honom, ehuru
han inte kände honom; men han beslöt i alla fall att slå
sig i språk med honom för att utforska, hvad det blifvit
af Tor.
- Guds fred, kamrat 1 sade Torsten.
— Guds fred tillbaka, helsade junker Gustafs väpnare,
hvilken antog, att Torsten tillhörde gården, alldenstund han
sett honom syssla med andra riddares och junkrars hastar
och just nu höll han på att feja junker Gustafs sadel-
mundring.
— Mycket förnämt folk här !
— Ja, är det sål
— Präktig sadel det häri
— Det är också min herres, svarade junker Gustafs
väpnare och sträckte på sig.
— Såål — Det är en junkersadel.
— Så är det!
— Hvem är då din herre? frågade Torsten, ehuru han
väl visste det. Men han ville synas alldeles främmande
derför.
— Junker Gustaf Stensson Brahe, som väl i morgon,
innan solen går ned, är riddare, skall jag säga.
— Junker Gustaf Stensson?
— Ja!
— Är han din herre?
— Så är det!
— Junker Gustaf Stensson var här vid Mälsåker tor
ej länge sedan, men då hade han en annan väpnare, en
hederspojke, som kallades Tor. — Hvar är då han?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
