Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 431 -
Må vi mottaga dem väl, hvilka de än äro, se till, att väl-
kommor bli fylda, att de resande må bli väl mottagna.
Jungfru Helena, hvilken icke hade något emot, att det
blef förströelse på Mälsåker, der det nu en tid varit myc-
ket tyst och ensligt och der hvardagslifvets enformighet ej
fått något afbrott efter junker Holgers besök derstädes,
skyndade att efterkomma sin mors befallning.
Yälkommor fylldes för den skull hastigt och åtföljd af
svenner, hvilka buro dryckeskärlen, skyndade hon åter in
till sin mor, der de främmande nu borde vara.
Hur förvånad och illa berörd blef hon icke, då hon
fann, att det var riddar Gustaf Stensson, hvilken kommit
till slottet och hvilken nu under höfviska later helsade
hennes mor.
Gerna skulle jungfru Helena hafva velat dra sig till-
baka och helt och hållet undvikit riddar Gustafs sällskap
under hans vistelse på Mälsåker. — Men detta var ogörligt.
Det stackars hjertat krympte hop i hennes bröst och
hon kände sig på det högsta betryckt, då hon nu gick fram
i rummet följd af svennerna med välkomstdrycken.
. Hon sade intet, när riddaren helsade på henne medelst
djupa bugningar och vackra ord och ej heller gjorde hon
min af att bjuda honom välkomman.
— Helena, sade omsider hennes mor, fru Malin, du
glömmer att bjuda välkomman åt vår gäst.
Jungfrun gjorde då en inbjudande rörelse med handen
i riktning mot välkomman, men hon gjorde ej min af kre-
densa densamma.
Fru Malin sände sin dotter en mörk och förebrående
blick och utan att säga ett ord reste hon sig upp samt gick
fram till svennen, kredensade välkomman och bjöd derefter
riddaren dricka. —
Det var sällan, fru Malin var förtörnad på sin dotter;
men denna gång blef hon det på allvar. — Väl visste hon,
att jungfru Helena hade stor motvilja mot herr Gustaf och
äfven att hon hade mörka misstankar på honom angående
våldet mot junker Holger; men hon kunde dock ej tillåta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
