Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 463 —
— Kanske han kan bli oss till nytta, inföll Bolla.
— Han vänder nog om, ifall han inte vill följa längre,.
försäkrade Torsten.
Jungfrun svarade intet och de ridande aflägsnade sig
allt mer och mer från Mälsåkers mäktiga borg.
De redo nedåt stranden.
. Isen är väl säker, Torsten? sade jungfrun.
_ Ja, stolts jungfru, den är fast som berg.
_Red du öfver sjön från Stockholm?
— Ja!
—. Du hittar då också vägen?
— Ja, stolts jungfru. Det är samma väg som till
Hjortsberga utom den här lilla svängen nedåt Mälsåker.
Junkern och jag ha många gånger ridit öfver isen till
Stockholm.
{M Redo ni den vägén äfven nu?
— Ja!
— Arme Holger, livilken onödig brådska.
_ Junkern är för ädel för att tro på djefvulstyg.
Nu voro de nere vid stranden.
Mälaren låg för dem. De kunde inte se framför sig
längre än till hästhufvudena. Snön hvirflade kring dem,
vinden tjöt och det var isande kallt.
— Yrvädret har tilltagit, sade Torsten buttert.
— Måtte allt gå lyckligt, suckade Bolla.
— Är du rädd? frågade jungfru Helena.
— Ej för mig, men för er, stolts jungfru, svarade kam-
martärnan.
— Torsten får svara för oss; för han oss ej vilse, så
går nog färden bra.
De redo nu ned på isen.
Karo fortfor att skälla. Stundom sprang han långa,
stycken i förväg Och så kom han tillbaka med ilande fart
kastande sig med väldiga skutt öfver snödrifvorna, som
der alldeles invid stranden voro mycket höga, tillföljd deraf,
att vinden drifvit snön in mot land och der sammanpackat
den mot den kuperade stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
