Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 470
att gråbenen voro åt Stockholmshållet till, ville han svänga
sin häst ditåt och försökte att äfven få Bollas häst, som
han fortfarande höll i tygeln, att följa med.
Men de gingo ej ur fläcken.
Tjutet aflägsnade sig nu hastigt och i samma mån
blefvo hästarna lugnare och efter mycken möda kunde de
förmås att gå framåt.
De arma djuren darrade och flåsade samt dröpo af
svett, tillföljd af den ångest, som fått makt med dem.
_ Hvar är jungfrun? skrek Bolla, så hårdt hon kunde.
— Det vete vår Herre allena, svarade Torsten, skri-
kande på samma sätt.
— Hon måste räddas!
— Om det står i min makt!
— Jag vill inte lefva, om jungfrun–––––-
Mera kunde inte Torsten höra tillföljd af den förfärliga
vindstöt, som i detsamma drog fram öfver Björkfjärden.
Nu hördes vargarnes tjut inte alls.
När vinden stillnat af litet, -skrek Bolla åter:
— Hvar skall man söka jungfrun?
— Jag vet inte, svarade Torsten.
— Om det dock blefve dager!
— Kanske jungfrun är söndersliten af vargarne.
— Vargarne?
— Ja!
— Var det vargar, som tjöto?
— Ja!
— Gud hjelpe oss! Gud hjelpe oss!
Och den stackars flickan brast ut i en konvulsivisk gråt.
— Lipa inte! röt Torsten illa till mods och svor för
sig sjelf öfver, att han tagit ett par qvinnor med sig på
denna färd och i detta hårda väder.
Hur de redo, kunde de inte finna ett spår af jungfru
Helena.
– Hon är förlorad, tänkte Torsten. Bäst att krypa
ned i en vak. — Galgen väntar mig i alla fall, när det blir be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
