Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 662 —
Junkern svarade intet. Han lyssnade vid väggen fort-
farande och hörde allt tydligare och tydligare, att det var
någon, som bröt i densamma.
— Arma fånge, suckade junker Holger för sig sjelf.
Hvem är du? Är du en brottsling, som är värd ditt straff,
■eller är du oskyldig som jag. Må Gud beskydda dig, hvem
du än må vara.
Det var en from bön, som junker Holger bad. Ack,
•om han vetat, för hvem det var, han bad, skulle hans bön
helt visst blifvit ännu varmare. — Det var nämligen hans
far, som arbetade på sin befrielse genom att bryta i väg-
gen. — Junkern visste ju ej om sin fars fångenskap och
fadern visste ej, att hans son satt fåDgen i Draketornet.
Riddaren trodde, att junkern ännu var i Smedjegårdshäk-
tet och han led förfärliga qval vid dessa tankar. — Han
hade ridit till Stockholm för att taga reda på sin son, hvil-
ken han var viss om, att något olycka träffat efter de un-
derliga underrättelser, han fått från Mälsåker. Men när
han kom upp till Stockholm och begärde företräde för kung
Erik, sedan han af slottsvakten fått veta, att junker Hol-
ger hölls i Smedjegårdshäktet, blef han utan den ringaste
anledning och på det lömskaste gripen samt förd till Dra-
ketornet på konungens befallning, som man sade honom.
Det hade inte varit lätt att fängsla riddar Svante Hol-
gerson. När man ville gripa honom i slottet Tre Kronor,
der han inväntade svaret på sin ansökan att bli införd till
konungen, drog han käckt sitt svärd och mer än en man
tumlade med blodigt hufvud ned på slottsgolfvet för hans
hugg. Men han insåg fuller väl, att han inte länge skulle
kunna hålla ut mot öfvermakten, i all synnerhet som det
oupphörligen strömmade till mera folk ditkalladt af tu-
multet.
Riddaren hoppades derför kunna retirera ut genom
dörren och vidare ut på borggården,, der hans folk bidade
med hästarne.
Han kom äfven ut i förstugan och drog sig steg för
steg tillbaka. Men inseende, att han inte skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
