Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 688 —
bedyrade, att han inte skulle ta en sticka från detsamma
och icke heller tillåta junkern att göra det.
Junkern måste foga sig i detta. Han var ju så svag
ti sina krafter, att han inte kunde motsätta sig med våld
sin medfånges beslut.
De grepo alltså åter till madrasserna och gjorde ånyo
rep, hvilket de försedde med knutar, som de profvade i sina
egna munnar. Och på detta sätt blef färdig en munkafvel
med hvilken emellertid ingen af dem var fullt belåten.
När detta var gjordt, öfverlemnade de sig åt hvilan
och sina tankar. De hade också arbetat oförtrutet och isyn-
nerhet junker Holger kände följderna deraf nu, när han
låg utsträckt på sin bädd på fängelsegolfvet. Det värkte i
hans lemmar och han käude en stelhet i sin kropp som
ingaf honom verklig fruktan. Såren, som han fått i sträck-
bänken, vätskade sig och förorsakade honom ganska stor
vånda; men han klagade inte utan bar sitt lidande med ett
tålamod, som var beundransvärdt.
Naturligtvis var det den beramade flykten från fän-
gelset, som isynnerhet tog hans tankar i anspråk när
han nu låg der i stillhet. Men hvarefter tiden skred,
framåt, blandades andra föremål äfven in i hans tankegång
och hvad var väl mera naturligt, än att han skulle tänka
pa henne, som han älskade och hvilken han visste älskade
honom tillbaka, den fagra jungfru Helena Eskilsdotter på
Junker Holger kunde naturligtvis icke veta, att jung-
fru Helena, var i Stockholm. Han trodde, att hon fortfa-
rande var i sitt lyckliga föräldrahem och han njöt af den
tanken, att hon skulle ha medlidande med honom, att hon
skulle innesluta honom i sina jungfruliga böner och att hon
skulle vara förvissad om, att han blifvit oskyldigt anklagad
Helena, hviskade han, der han låg nästan i
halfslummer, vår lefnadssaga har varit ljus och glad. Lik-
som tvenne blommor ha vi vuxit upp och vårdats i vår
spadaste barndom, som muntra hjortar ha vi sprungit kring
i våra föräldrars hem och parker, som glada foglar ha vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
