- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
707

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 707
hvilka ljuta döden genom drunkning. — Den friska luften
var nog för honom att få nytt lif.
—- För knäfveln, junker, sade fältskärn och fortsatte att
sprätta upp säcken, så att junkern skulle bli alldeles fri från
detta obehagliga fodral, jag tror, att ni tänkte ge er ur
askan i elden, som man säger.
Junkern var ännu för klen för att kunna svara.
— Se så, upp med hufvudet, junker, tänk på friheten,
som vi måste förskaffa oss, friheten, junker! Snart skola de
hundarne på Draketornet finna, att vi rymt och Gud nåde
oss då, om vi ej dessförinnan äro långt borta.
Det är troligt, att junkern ännu var alltför svag för
att kunna uppfatta fältskärns ord. Men krafterna åter-
kommo nu och med dem sjelfbevarelseinstinkten.
Slutligen var han tack vare fältskärns försorg helt och
hållet befriad från säcken och då var han så pass åter-
ställd, att han kunde tala.
— Tack, min vän, sade han.
Godt, kamrat, att ni kan tala, sade fältskärn. Guds
död! Hade ni fått hållits, så hade ni vid det här laget som
bäst druckit sjövatten tillsammans med aborrar och mörtar.
— Jag trodde, jag skulle dö.
— Det hade ni också gjort, om jag ej hunnit upp er.
- Hvar äro vi?
— Vid Käpplingehplmen.
— Ar man efter oss?
— Inte ännu, hvad jag tror. Men länge lär det väl
inte dröja, förrän–––-—
— Låtom oss skynda härifrån.
Rätt taladt, junker! Har ni krafter nog att skynda?
— Segnar jag ned af trötthet, så lemna mig åt mitt
öde och rädda er sjelf.
— Det skall jag, kamrat; man är sig alltid sjelf när
mast; men nog skall jag försöka att få er med först.
— Ni har ett godt hjerta.
— Andra säga, att jag är en djefvul. — Nå lika god.-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0711.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free