Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
765 —
Göran Persson bockade sig ned och tog upp domen,
hvilken han stoppade i en ficka på sin långa kaftan utan
att säga något.
— Hör mig, sade konungen.
— Jag är eders majestäts underdånigste tjenare, sva-
rade Göran Persson fortfarande bugande sig så djupt, att
konungen ej mera kunde se hans ansigte„
— Jag befaller dig, att du genast lösgifver herr Svante
Holgerson och för honom hit till mig. Likaledes befaller
jag dig, att du hemtar junker Holger Svanteson, herr Svante
Holgersons son, från Draketornet och för honom hit till
slottet, där han af vakten förvaras i en af drabantsalarne;
till dess att jag finner mig föranlåten att annorlunda be-
stämma.
När jungfru Helena hörde dessa ord, trodde hon, att
hennes hjerta skulle brista af glädje och hon välsignade i
sitt oskuldsfulla sinne konungen, liksom hon äfven välsig-
nade Karin Månsdotter, hvilken varit den, som för konun-
gen fört hennes talan för junker Holger.
När konungen slutat tala, rätade Göran Persson upp
sin skrangliga gestalt till sin fulla längd samt svarade:
— Nådigste konung och herre I Herr Svante Holgerson
skall genast på ers majestäts befallning föras till slottet ; men
hvad junker Holger Svanteson, den riksförrädaren, beträffar,
så–––––-
— Hvad nu? Du vågar tveka att åtlyda mina befall-
ningar! röt konungen vredgad.
— Nej, ers majestät! Min konungs befallning är mig
helig och intet skall kunna hindra mig från att utföra den-
samma, om detta står i mensklig förmåga. — Men denna
befallning att hemta junker Holger Svanteson till slottet,
kan jag ej utföra, ty den skurken har förstått att bereda
sig tillfälle att rymma från sitt fängelse.
Det var med knapp nöd, jungfru Helena förmådde
qväfva det utrop af glädje, som sväfvade på hennes läppar,
när hon hörde dessa ord af prokuratorn.
— Har han rymt? sade kungen liksom tviflande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
