Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 887 —
Drottning Karins hand låg qvar på hans knä och
konungen höll sin hand öfver hennes sakta klappande
henne, under det att han då och då sade hviskande:
— Min goda engel.
Till all lycka hade denna förslappning kommit, innan
konungen hunnit bli berusad, hvarför han kunde taga vara
på sitt sinne och lyssna till sin gemåls varningar.
Nu blef måltiden mera värdig det celebra tillfället och
när erkebiskopen Laurentius Petri steg upp och talade till
den krönta drottningens ära, afbröts han icke af några
utrop eller andra missljud, som hans tal otvifvelaktigt
skulle ha blifvit, om det hållits förut, medan konungen var
så uppspelt.
Den vördige prestmannen nedkallade Guds välsignelse
öfver drottningen och konungahuset i sin helhet samt slu-
tade med att citera några verser ur första konunga-
boken.
Och så dracks drottningens skål.
Alla reste sig och konungen hade nu helt och hållet
återfått sin besinning samt höjde sin bägare mot drottnin
gen sägande höfviskt:
— Gud signe dig min hulda gemål. Blif vid min sida
en moder för mitt land, du englaväsen, som gifvits mig
från höjden till stöd och glädje.
Alla funno sig tilltalade af dessa ord med undantag
af Göran Persson, hvars drag voro mörka och hvars ögon
glödde som en retad huggorms.
Inom kort skulle nu kröningsmåltiden sluta. Men in
nan detta skedde, skulle det inträffa en sak, hvilken in-
jagade sorg och smärta i alla de närvarandes sinnen.
En stark hornstöt tonade nämligen utanför Norreport
och hördes in i festsalen på slottet.
— Förunderligt I sade konungen. Hvem blåser i basun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
