- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
938

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 938 —
— 0, Erik, Erik, var ej så tröstlös.
Herren vår Gud är mäktig att straffa fädernas miss-
gerningar på barnen allt intill tredje och fjerde led. —
Min mor gjorde min höge herr fader djupt olycklig. Der-
för får jag lida.
— Erik! Erik!
— Ve mig, att jag skaffat barn till verlden, de skola
lida för min skull.
Milde Gud, Erik, tala ej så! Slit dig loss från
dessa grufliga tankar.
— Slita loss! — Jag slites loss från allt — allt!
— Ej från mig! Min kärlek är det starka band, som
håller mig intill dig.
— Väl, om jag kunde slita mig loss från dig, Karin.
— Store Gud! Dyre. make, gör jag din olycka? Mura
idå in mig i det djupaste hvalf, du eger inom din konunga-
borg! Der skall jag ensam och i mörkret bedja Gud för
Imin konungsliga make och Gud skall höra mig. Jag skall
hedja, till dess att döden förstummar min röst.
— Du göra mig olycklig, Karin? — Nej, nej! Du är
ljuset i mitt liff — Men jag, jag har ryckt dig ur den
djupa dalen, hvars frid du nyss så vackert prisade. Och
jag har tvingat dig upp på fjällets hjässa, till tronen, der
stormarna rasa. Förlåt mig, Karin.
— Tala ej så, Erik! Du vet, att du lyft mig, staekars,
fattiga flicka högt öfver mitt stånd, ja öfver alla ädla ätter
i ditt rike. — Och du ber mig förlåta dig detta. — Väl-
signa dig vill jag i mitt hjerta, bedja Gud för dig vill jag
och som en trofast maka stå vid din sida i nöd och i lust.
— Det är just den äkta makans skönaste plikt att stå vid
sin makes sida i sorgen.
Han bredde ut sina armar och omfamnade hjertligt
drottningen.
— Himlen beskydde och bevare oss och våra barn,
sade konungen.
— Amen! tilläde drottningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0942.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free