Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Karosserityper för personbilar av ingenjör Gunnar Jerneborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den på moderna bilar vanligaste består av ett element genom vilket motorns
kylvatten passerar. Bakom elementet finnes en el. fläkt, vars hastighet regleras
genom ett motstånd. Fläkten bringar luften i vagnen att cirkulera genom
elementet, varigenom den uppvärmes. Samtliga element av denna typ ha den
nackdelen, att de värma endast framvagnen tillfredsställande. För värmning
av bakvagnen finnas likaså ett flertal olika typer av element. Gemensamt för
alla dessa är att de för uppvärmningen använda motorns kylvatten. En vanligt
förekommande typ av bakvagnsvärmare består av ett ca 10 mm tjockt element,
tillverkat av tunn plåt, i form av en platta, soin lägges under mattan i
bakvagnen.
På vagnar, som sakna vattenpump och vilkas motorer följaktligen antingen
ha s. k. termosifonkylning eller äro luftkylda, är uppvärmningen i vagnen ett
besvärligare problem. Här kunna bl. a. användas bensin- eller spriteldade
s. k. katalysatorelement. På vagnar med termosifonkylda motorer inmonteras
i allmänhet en vattenpump för att underlätta vattencirkulationen.
För att förhindra imbildning på vindrutorna kompletteras ofta
värmeledningen med en varmluftspruta genom vilken varm luft via en slang från
värmeledningen blåses på vindrutorna. Ett annat sätt att förhindra imbildning på
vindrutan är att förse densamma med en s. k. imruta bestående av ett glas,
som fästes på rutans insida ca 5 mm från rutan och kantat med gummilister,
som täta mot denna. I mellanrummet är inlagt ett antal trådar, som kunna
uppvärmas elektriskt, varvid imbildning undvikes. Den på bussar vanligaste
defrosteranordningen består av ett s. k. »Intraglas» dvs. en inre ruta praktiskt
taget lika stor som den ruta, som skall imskyddas. Detta glas klistras med
ett speciellt mellanlägg vid vindrutan samtidigt som luften mellan glasen
avlägsnas. Denna tvp av imruta torde vara den mest effektiva defrosteranordning
som förekommer på motorfordon. Andra typer av imskyddsmedel såsom
genomskinliga folier, som klistras på rutorna förekomma.
Under de senare åren har s. k. luftkonditionering blivit allt vanligare i
moderna personbilar och även i vissa lastbilar. Den baserar sig på att luft
genom fartvinden, då vagnen köres, pressas in genom luftintag i vagnens främre
del. Luften passerar ett filter för att renas från damm m. ni. samt genom ett
vattenelement för att uppvärmas innan den införes i vagnen. Genom den
införda luften bildas ett övertryck i vagnen. Detta hålles vid ett lågt värde
genom att luft ständigt silar ut genom springor och öppningar vid pedaler,
dörrar etc. Då värmeledning av denna tvp användes erfordras icke någon
speciell anordning för att förhindra imbildning på rutorna, emedan den ständiga
luftväxlingen i vagnen förhindrar utfällning av vatten. Detta gör att samtliga
rutor hållas imfria.
728
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
