Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tolstojs familjelycka, måste vi medge, att det i detta
är något helt och stort, om icke fullkomligt så
åtminstone i sin art fulländadt och följaktligen vackert —
något »ståtligt», d. v. s. just det mest sällsynta i
nutidens ryska lif, som hvarken är lefvande eller dödt,
inte helt fördärfvadt, endast anfrätt som af en skamlig
sjukdom.
Vi i vår svaghet förmätna, som alltför ifrigt rikta
våra blickar mot framtiden, ha vant oss att föga
värdera det förflutnas former, dessa hela den mänskliga
kulturens rötter, som ha sitt fäste djupt ner i jorden, i det
vegetativa lifvets varma, dunkla sköte, och som dock
allena, alla »gråa teorier» till trots, ge näring och evig
grönska åt »lifvets gyllne träd». Oss förefalla de
cyniska och borgerliga, dessa Nikolaj Rostovs kanske
endast alltför öppenhjärtiga ord i epilogen till »Krig
och Fred»:
»Allt det där talet om nästan — det är bara poesi
och käringprat. Jag vill, att mina barn inte skola stå
på bar backe. Jag vill samla förmögenhet, medan jag
lefver, och därmed punkt.»
Pierre Besuchov ser ned på Nikolaj Rostov och
anser, att han själf är kallad att genom sina filosofiska
läror »ge en ny riktning åt hela det ryska samhället
och hela världen». Och Levin, liksom den lille
Irtenjev, anser mänsklighetens räddning för »en enkel sak».
Då han ägnar sig åt sin egendoms skötsel, d. v. s. i
själfva verket åt detsamma, som Nikolaj Rostov ärligare
kallar »samlande af förmögenhet», resonerar Levin
som så: »Det är inte min personliga fördel det här
gäller utan det allmänna bästa. Våra agrariska
förhållanden, grundvalen för det hela, måste alldeles
förändras. I stället för fattigdom allmänt välstånd, i stället
för fiendskap enighet. — Med ett ord, en oblodig
revolution men en den mest genomgripande, först inom
vårt lilla distrikt, så inom guvernementet, Ryssland, hela
världen.» Men icke dess mindre handla och lefva både
Levin och Pierre Besuchov alldeles efter Nikolaj
Rostovs föreskrift, fastän de icke tala som han. Och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
