Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
lidelsefria andliga lifvet. Hvem och hvad är hon
utanför kärleken? Vi veta att hon är en petersburgsk
världsdam. Men ur hvilka historiska betingelser, ur hvilken
kultur har hon framgått? Med hvilka rötter är hennes
väsen fästadt vid den ryska jorden? Det är tillräckligt
djupt och ursprungligt för att rötter skola finnas. Hvad
tänker hon icke blott om sin kärlek utan om kärleken
i allmänhet, icke blott om sin familj utan i allmänhet
om familjen, barnen, människorna, om plikten, om
naturen och konsten, om lifvet och döden, om Gud?
Vi veta det inte, eller åtminstone veta vi mycket litet
därom. Däremot veta vi hur hennes hårlockar ringla sig
vid tinningarna och i nacken, att hennes fingrar äro smala
i topparna, att hon har en rund, fast, liksom svarfvad
hals — hvart uttryck i hennes ansikte, hvar rörelse af
hennes kropp känna vi. Hennes kropp och delvis
hennes själ — själen som säte för sinnena, nattsjälen
enligt Tjutschevs uttryck, se vi med en förunderlig
klarhet. Men kanske icke mindre klart se vi Frou-Frous
kropp och själ, till och med hennes »personlighet»,
ty Vronskis häst har också sin nattsjäl, sin
personlighet, och denna personlighet spelar en aktiv roll i
tragedien. Om det är sant, såsom någon påstått, att
Vronski gör intryck af en »hingst i uniform», så gör
hans häst intryck af en vacker kvinna. Och det är
icke af en tillfällighet som likheten mellan det »evigt
kvinnliga» hos Frou-Frou och hos Anna Karenina först
framträder nästan omärkligt, sedan allt mera fördjupad
och full af mystiska förebud.
Frou-Frou »var icke oklanderligt växt». Men just
dessa »personliga», för henne egna oregelbundenheter
tjusade Vronski. Vid första blicken på Anna
Karenina frapperas han af det förnäma i hennes utseende,
af »rasmärket». Äfven Frou-Frou -besatt i högsta
grad en egenskap, som kom en att glömma alla brister»:
denna egenskap var den kroppsliga förnämheten,
rasmärket. Både hästen och kvinnan ha samma bestämdt
utpräglade kroppsliga fysionomi», där kraft och
vekhet, smidighet och styrka äro förenade. Anna har små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
