Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
bare, allt oemotståndligare, de jaga hvarandra, trängas,
liksom hopa sig på hvarandra — i skenbar förvirring
men i själfva verket i en sträng och lagbunden
ordning, underordnade det enda målet; de samla sig i
största möjliga antal på kortaste möjliga tid. Ifall
Dostojevski har medtäflare i denna konst af fortgående
stegring och förtätning af den tragiska handlingen, så
är det icke i den samtida men möjligen i den antika
litteraturen — Orestes’ skapare och CEdipus’ skapare.
»Då jag tänker tillbaka på den där olycksdagen»,
säger »Ynglingen», Dolgoruki, »så förefaller det mig
som om alla dessa öfverraskningar och olyckor hade
kommit öfverens inbördes att på en och samma gång
utgjuta sig öfver mitt hufvud ur ett fatalt
ymnighets-horn.» — »Det var en de oväntade händelsernas dag»,
anmärker berättaren i De Besatta, »en dag då de gamla
knutarna löstes och nya knötos, då allting förklarades
och en ny och än större villervalla följde . . . Med ett
ord, en dag af de underligaste sammanträffanden.» På
samma sätt är det i Dostojevskis alla romaner:
öfverallt detta »fatala ymnighetshorn», hvarur tragiska
öfverraskningar flöda öfver hjältarnas hufvuden. Då vi
slutat första delen af »Idioten», femton kapitel, tio
tryckark, har det inträffat så många tilldragelser, har det
kommit i dagen så många intrasslade härfvor, där de
mest skilda människoöden äro trådarna, har det
blottats sådana djup af mänskliga lidelser och själskval, att
det är som om år förflutit sedan romanens början; —
i själfva verket har en dag, ett halft dygn förflutit. Den
väldiga, världshistoriska tafla, som upprullas i »Bröderna
Karamasov», är utspänd inom en ram af några dagar.
Men på en dag, på en timme och därtill på en och
samma plats eller åtminstone inom det mest
begränsade område — mellan Pavlovskiparken och
bangården, mellan Sadovajagatan och Hötorget — upplefva
Dostojevskis hjältar hvad vanliga människor inte
upplefva under åratal, ja under hela lifvet, om de också
resa från ena ändan af världen till den andra.
Raskolnikov står i trappan utanför den gamla pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
