Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
själfva förvandlas till gudar? — Aldrig har en större
gärning utförts, och den som födes efter oss skall blott
och bart härigenom tillhöra en historia högre än hela
den föregående.» Hvem säger detta? Är det återigen
Kirilov? Nej, Friedrich Nietzsche. Men Kirilov säger
nästan ordagrant detsamma: »Då skall det uppstå en
ny människa, allt skall bli nytt. Då skall historien
indelas i två delar: från gorillan till Guds tillintetgörelse
och från Guds tillintetgörelse till jordens och
människans fysiska omskapelse» — det vill med andra ord
säga till »människogudens», till »öfvermänniskans»
uppenbarelse.
Fastän Nietzsche kallade Dostojevski sin »store
läromästare», veta vi, att Nietzsches ledande idéer
uppstodo oberoende af Dostojevski under inflytande af å
ena sidan den hellenska världen — framför allt den
antika tragedien — Kants och Schopenhauers filosofi
och å andra sidan den moderna empiriska vetenskapen,
Darwins, Spencers och Hæckels teorier om arternas
biologiska förvandling, om den universella utvecklingen,
om den naturliga metamorfosen, om den s. k.
evolutionen. Nietzsche endast fortsatte dessa vetenskapliga
slutledningar och tillämpade dem på kulturella,
världshistoriska frågor. Människan är för honom icke
slutpunkten, den sista länken, utan endast en af länkarna
i den kosmiska utvecklingens kedja. Liksom
människan har framgått ur djurarternas förvandlingar, så skall
ett nytt väsen framgå ur de mänskliga kulturhistoriska
arternas förvandlingar. Detta nya väsen är
öfvermän-niskan; eller som den ryske nihilisten med naiv cynism
uttrycker sig: »från gorillan till människan och från
människan till Guds tillintetgörelse» — till
människoguden.
Här ha vi för öfrigt Nietzsches allmänfattliga,
uppenbara, yttre sida, som sedermera föreföll honom själf
som ett groft skal. Han har också en annan, djupare,
mystisk inre sida: »Hvad beträffar min sjukdom»,
bekänner han en gång själf, »har den otvifvelaktigt varit
mig till större gagn än min hälsa. Jag har den att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
