Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
hörer, för hvilken icke Gud blir människa utan
människan blir Gud. Redan i Nikolajs dåvarande känslor,
hans hänryckning öfver att uppgå i, sammansmälta med
»människohafvet», i hans tillbedjan af förenaren, i hans
»jag älskar alla, jag förlåter alla», i hans begär »att
gråta af kärlek till kejsaren», låg det tydligen något
mera än vanliga undersåtliga känslor, något outplånligt,
evigt, rotadt i människonaturens innersta och om icke
kristligt i den högsta mening människorna hittills
förmått inlägga i ordet, så dock heligt, religiöst. Rostov
tycker, att kejsaren har en »öfvermänsklig» stämma, ett
öfvermänskligt ansikte, att han är en sol: »Allt närmare och
närmare kom denna sol, och den spred omkring sig
strålar af ett mildt och majestätiskt ljus. — Att få dö,
dö för honom! Gud hvad jag skulle vara lycklig, ifall
han befallde mig att genast rusa i elden». Hvad
han skulle varit lycklig, om kejsaren med sin
»öfver-mänskliga» stämma hade ropat: »Soldater! jag behöfver
edra lif, och ni måste offra dem för mig». I en sådan
stund skulle han förvisso icke grubblat öfver om
verkställaren af »ett okändt bud» ägde rätt att obekymradt
offra en miljon människolif, ty för honom låg lyckan
just i att vara en i miljonen. Och ifall, då han dött,
kejsaren inte »lidit för honom», ifall hans ansikte
förblifvit klart som »solen», marmorkallt och orörligt,
skulle Rostov dött med än större glädje, än orubbligare
skulle han trott, att han dog för Gud.
Hvad betyder godt och ondt för en dylik
religiös känsla? »Det kräfdes blott ett ord af den mannen,
för att hela denna massa skulle gå genom eld och
vatten, i döden, till brott eller de högsta hjältedåd.» Här
är brottet lika oegennyttigt, lika osjälfviskt och
följaktligen från massans och dess »stoftgrand» Rostovs
synpunkt lika heligt som det högsta hjältedåd. Här är
det fråga om ett nytt, okändt godt och ondt; det är en
omvärdering af alla värden: det onda blir godt, när
»den öfvermänskliga stämman» så befaller, det mörka
blir ljust, när en stråle af denna sol faller på det. Här
är ett kategoriskt imperativ, som omöjligt kan med för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
