Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
I dessa rader ur Amiels Dagbok inte ens
ifrågasattes det, huruvida döden är något annat än en
öfvergång till intet, huruvida icke lifvets och dödens
innebörd ligger i något oberoende af motsättningen lif och
död.
Ur dessa så uppriktiga ord talar blott oändlig
ödmjukhet och oändlig fruktan. »Den döende haren»
knotar inte, hur skulle han våga det? Han lägger
öronen bakåt, gömmer sig i sitt hål, väntar på nådestöten
och hviskar den obetingade underkastelsens amen: »Ske
din vilja!» Haraktig rädsla och haraktig undergifvenhet,
fördömelse, förkastelse af lifvet, den mest hopplösa af
alla förkastelser, stilla, ödmjuk: »jag vill ingenting, jag
skulle bara gärna vilja slippa lida.» Och så har hittills
nästan alltid och öfverallt Kristi lära förståtts. Till denna
uppfattning har Tolstoj i grunden ingenting tillagt, han
har endast drifvit den till dess spets.
Undergifvenhet för Gud af fruktan, icke af kärlek
och tillit, icke af frimodighet utan ensamt af fruktan
och brist på tillit. Fruktan för Gud som en
kristendomens grundprincip! »Däruti är kärleken fullkomnad
i oss», säger den af Jesu lärjungar, som hvilat vid hans
bröst, »att vi hafva frimodighet. — Räddhåga är icke
i kärleken, utan den fullkomliga kärleken utdrifver
räddhågan, ty räddhågan medför pina, och den som rädes är
icke fullkomnad i kärleken». Ifall det som Tolstoj kallar
kristlig kärlek verkligen kan kallas så, äger denna kärlek i
hvarje fall ingen »frimodighet», den utdrifver inte
räddhågan. Nej den består själf hel och hållen af
räddhåga, af »räddhågans pina», af denna pina i dess högsta
potens, som icke ens är fruktan för död och lidande
utan skräck för skräcken-. Jag är så ohyggligt rädd,
att jag helst inte vill tala om och tänka på hur rädd
jag är. »Mitt barn, gif mig ditt hjärta. — Se där,
tag — ske din vilja!» Och bakom detta lurar en
ohygglig tanke: jag vet att du är en hård husbonde. Du
skördar, där du inte har sått; du uppsamlar, där du inte
har planterat; om jag också inte ger dig mitt hjärta,
tar du det ändå, tar det med våld: därför — tag, »ske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
