Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Sundt förstånd är en god sak. Det ges dock
områden inom människoanden, dit sunda förnuftet ej bör
och får insläppas annat än för att sopa, städa, öppna
och stänga dörren, med ett ord där det har att tjäna
men på inga villkor får befalla. Ifall tjänaren tar sig
för att spela husbonde, så blir det oundvikliga straffet
det, att denne nye herre ådrar sig löje och förakt tack
vare sitt ohjälpligt plebejiska väsen.
Då Smerdjakov fyllt tolf år, började man
undervisa honom i biblisk historia. »Men undervisningen
tog en hastig ände. Under andra eller tredje lektionen
brast gossen plötsligt i skratt.
— Hvad är det åt dig? frågade Grigori (en
gammal betjänt, Smerdjakovs lärare) och såg strängt på
honom öfver glasögonen.
— Å ingenting... Herren skapade ljuset på
första dagen och solen, månen och stjärnorna på fjärde
dagen. Hvarifrån kom ljuset, som lyste första dagen?
Grigori blef stum af häpnad. Gossen såg
gäckande på sin lärare. Det låg till och med något
högfärdigt i hans blick. Grigori förmådde inte lägga band
på sig. — Därifrån kom det! skrek han och gaf
lärjungen ett kraftigt slag på kinden.»
Att det var en välförtjänt örfil skulle ha
medgifvas om inte af Voltaire och Rousseau så af mera subtila
och älskvärda skeptiker, sådana som Erasmus, Montaigne
och Hobbes.
Smerdjakov tog emot örfilen utan att med ett ord
protestera; efter all sannolikhet kände han sig som en
martyr för förnuftets frihet och tänkte detsamma, som
han sedermera svarade på frågan, hvad han tyckte om
en af Gogols berättelser:
»Det år lögn alltsammans, muttrade Smerdjakov
flinande».
»Min farfars kropp ruttnade, delar af hans kropp
blefvo gräs», så framställer Tolstoj också »flinande»
sin teori om de dödas uppståndelse i »Kritik af den
dogmatiska teologien». — »En ko åt upp gräset, ett
bondbarn sväljde dessa delar med mjölken, de blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
