- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
301

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

301

första heta strålen af din sol. — För jag älskar och
kan inte annat än älska. Du känner mig hel och hållen».

Detta är den nya, ryska och allmänneliga bönen,
nästan vår bön — månne inte kristen? — I hvarje
fall är den inte asketiskt, inte buddistiskt, inte tolstojskt
kristen utan verkligen riktad mot den »första heta strålen
af vår sol» — det uppståndna köttet: »Vi älska dig, vår
Fader, som är i himlen, men låt oss också älska din
jord, och ske din vilja såsom i himlen så ock på
jordenIngen »dubbelgångare», ingen mellantingens
hoprörande och flatskrattande djäfvul skall förmå släcka
och återhålla denna ännu inte i världen hörda men för
oss redan hörbara, i våra hjärtan redan brinnande bön
till Gud. Efter den att döma skall Dimitri Karamasov
bli frälst och bli vår.

Man kan antaga, att tveklyfningen inom
Raskolni-kov härleder sig af det abstrakta i hans uppfattning,
hans lösslitning från lifvet; hos Idioten af hans
medfödda sjukdom, bristen på jämvikt mellan ande och
kött; hos Stavrogin, Versilov, Dimitri af deras
»lastbarhet», det vill säga den djupaste, utomvärldsliga,
metafysiska flackhet, halfdanhet, hopblandelse. Men så ha
vi »den rene keruben» Aljoscha. Hos honom möter
oss en fullkomlig sundhet, en fullkomlig kyskhet och
intet spår till flackhet. I honom fullbordas den yttersta
föreningens, symbolens mysterium; för honom
framträder den öfverväldigande synen, förenande som blixten
förenar himmel och jord. Om tveklyfningen uppstår
endast till följd af sjukdom, flackhet och lastbarhet, så
tycks det, att den alls inte borde förefinnas hos
Aljoscha. Men också hos honom finns den; äfven han
är en Karamasov. »Alla vi Karamasover äro sådana»,
säger Dimitri till honom, »och i dig också, ängel, sitter
den där insekten och rör upp storm i ditt blod». Det
är i själfva verket så, att Aljoscha inte blott med
förståndet fattar utan också med hjärtat omfattar de båda
motsatta afgrunderna, den lika skönheten i båda polerna,
ehuru han naturligtvis icke fattar och omfattar dem på
samma sätt som Stavrogin, Versilov eller ens Dimitri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free