Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Men »det är omöjligt att upprepa Puschkin», »nya
värf vänta nu diktkonsten»—detta är kritikern Gogols
grundtanke. Här såg han längre än Dostojevski, som
ändå ville upprepa Puschkin och endast säg honom.
Puschkins vän, den gamle Pletnjev, uttalade en gång
en märkvärdig tanke, liksom inspirerad af sin
framtidsskådande vän på andra sidan grafven: »Brefväxlingen
är den ryska litteraturens begynnelse». Ifall man
utbyter ordet litteratur mot ordet kritik, naturligtvis icke
i dess gamla utan i dess nya och eviga mening, nämligen
i meningen af öfvergång från det omedvetna skapandet
till skapande medvetande, så är detta äfven vår tanke.
I Brefväxlingen se vi just afslutningen, fulländningen
af Puschkin, d. v. s. slutet på hela ryska litteraturen
och begynnelsen af det, som ligger bortom Puschkin,
bortom ryska litteraturen — poesiens slut och
religionens begynnelse.
»Man tillvitar mig som ett fel, att jag talat om
Gud ... Men om nu också andra tala om Gud?...
Men om den tid skulle vara kommen, då man
ovillkorligt måste tala om Gud?... Nej, klokhufvudena
kunna inte inbilla mig, att jag är ovärdig, att det inte
är min sak, att jag inte har rätt; hvarenda en af oss
har denna rätt.» Och intill denna dag har ingen
kunnat bortbevisa Gogols ovederläggliga rätt i detta fall.
Han var den förste som talade om Gud icke abstrakt,
teoretiskt och dogmatiskt utan på ett verkligt lefvande
sätt — så som ännu ingen hade talat i de högre ryska
samhällslagren. Det må vara sant eller osant det han
säger, så känner man ändå ovillkorligt, att frågan om
Gud för honom är en fråga om lif och död, full af
fasansfullt allvar, en fråga om hans egen personliga
och om hela ryska samhällets, hela världens frälsning.
»Det gäller nu allvar», säger han varnande, och för
honom är det verkligen så. Detta må vara visdom
eller vanvett — i hvarje fall icke endast talade han om
Gud utan gjorde eller ville åtminstone göra, gjorde
delvis för Gud allt som han talade om. I sitt andliga
testamente vänder han sig till »sina vänner», d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
