Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
lifvets mest glädjande företeelser: »Vi se där Martas
och Marias förening, eller rättare, vi se en Marta, som
icke knotar öfver Maria utan medgifver, att hon valt
den bästa delen». Han tycks uppriktigt tro på
möjligheten af att nutidens ryssar skola kunna återvända till
Domostroj. Han uttänkte till och med ett sätt att
uppdela hela det nya Ryssland i hushållskamrar, kremlska
hö-ganloftsburar och kapell enligt popen Sylvesters plan. »Hur
skall man göra», frågar Gogol, »för att kyrkan åter må
komma i besittning af hvad som bör tillhöra kyrkan?
Med ett ord, hur skall man återge allt dess rätta plats?
1 Europa är detta omöjligt. Det badar i blod,
uttömmer sina krafter i fåfänga strider och förmår intet. I
Ryssland kan hvilken generalguvernör som helst göra
början härtill... och så lätt... Genom ett
patriarka-liskt lefnadssätt och enkla umgängesvanor kan han
afskaffa modet med all dess tomma etikett och befästa
de ryska sedvanor, som verkligen äro goda och med
fördel låta sig förenas med det nuvarande lefnadssättet...
Liksom generalguvernören kan inverka på sederna, kan
han äfven verka för befästandet af kyrkans lagliga
inflytelse på den ryska nutidsmänniskans lif: för det första
genom sitt eget exempel och för det andra genom mått och
steg...» — »Kristus uppmanar eder», vänder sig
Gogol till en af dessa mystiska utkorade: »var en sann
fader för alla!»
Här ha vi alltså dem som skola lösa den
»jätte-uppgift, som 1847 års kristendom icke löst», dem som
skola rädda den allmänneliga rättrogenheten —
patri-arkaliska generalguvernörer, som lefva enligt
Domos-trojen! Häraf häfdandet af lifegenskapen såsom en
djupt nationell och kristlig institution. Ifall Tsjitsjikov
förlorat förståndet och omvändt sig till
kristendomen, skulle han funderat ut något liknande. Man
förstår, att Bjelinski måste bli utom sig och att han
»skällde som en hund och tjöt som en schakal» inför
en sådan kristendom. Det omedvetet berättigade å
Bjelinskis sida går i alla händelser fullt upp mot det
motsatta och likaså omedvetet berättigade å Gogols. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
