Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
»Ibland vaknar en känsla af skräck i den dåsande
själen», bekänner Gogol. Men det är icke den förra
skräcken utan någon sorts ny. Ur den uppstår
den mest »kristliga» och på samma gång mest
vidunderliga af alla hans »kristliga» tankar: tanken, att
han icke kan frälsas, att det gör detsamma hvad han
gör och hur han än ångrar sig — han är förlorad,
någon mystisk förbannelse hvilar öfver honom: »För
mig är det svårare att bli frälst än för någon annan ...
I hvar stund känner jag med förfäran hvilken farlig väg
jag går. För mig behöfs det att man ber mera än för
någon annan människa ... Om Gud icke upplyser mig...
blir mitt öde mera fasansfullt än någon annan
människas.» —»Bedjen, bedjen för mig alla!» är hans
entoniga, oaflåtliga skri under loppet af många år. I
Gogols andliga testamente läses: »Jag skulle vilja, att
det efter min död uppfördes ett kapell, där det lästes
mässa för den syndiga själen ... Jag skulle vilja, att
min kropp begrafdes om icke i kyrkan så inom
kyrkans område och att det oafbrutet lästes själamässor
öfver mig.» Detta påminner om trollkarlen i Den
förskräckliga hämnden: »Ingen människa i världen skulle
kunnat förtälja hvad som bodde i trollkarlens själ, och
om någon blickat in i den och fått se hvad där rörde
sig, skulle han ej kunnat sofva om natten och skulle
aldrig mer ha lett».
»— Fader, bed! bed! — ropade han förtvifladt,
— bed för en själ som förgås — och han kastade sig
framstupa på golfvet.
Den helige eremiten korsade sig, tog en bok,
öppnade den, ryggade förfärad ett steg tillbaka och släppte
boken. — Nej du syndare utan like! för dig finns
ingen nåd! bort härifrån! Jag kan inte bedja för dig.
— Nej? — ropade syndaren som vanvettig.
— Se här: de heliga bokstäfverna i boken ha
färgats blodröda... En sådan syndare som du har ännu
aldrig funnits i världen.
— Fader! du drifver gäck med mig!
— Gå din väg, fördömde syndare! Jag skämtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
