Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
ni så? Kanske det ännu kan användas?» Men Gogol
hörde ej på honom. När nästan allt var uppbrunnet,
blef han länge sittande försjunken i tankar. Sedan brast
han i gråt, bad, att man skulle kalla på grefve Tolstoj,
visade honom de sista brinnande pappersresterna och
sade: »Se hvad jag har gjort! Jag ville bränna upp
några saker, som jag för länge sedan lagt af för att
brännas, och sä brände jag upp alltsammans. Hvad
den lede frestaren är stark! Se hvad han förledt mig
till/» — »Men ni kan väl erinra er allt?» sade
Tolstoj för att trösta honom. »Ja», — svarade Gogol
och lade handen på pannan, »jag kan, jag kan, jag
har alltsammans i hufvudet» — och han blef tydligen
lugnare och hörde upp att gråta.
Innan Gogol kom på tanken att bränna
manuskripten, hade han föreskrifvit, att efter hans död skulle
grefve Tolstoj öfverlämna alla hans arbeten åt
metro-politen Filaret. »Må han förfara med dem som honom
bäst synes och utan förbarmande stryka allt som han
finner olämpligt».
Detta var den stora fråga Gogol riktade till
kyrkan: han ville, att den skulle lära honom att skilja det
nyttiga från det onyttiga, det heliga från det syndiga,
det gudomliga från det djäfvulska icke endast i konsten
utan öfverhufvud i allt världsligt och köttsligt, i allt
världens lefvande kött, i hela skapelsen, ännu icke
förlossad men »suckade efter förlossning»; han ville, att
kyrkan skulle lära honom att skilja den värld, som är i
det ondas våld, från den värld, som Gud älskade så, att
han för den offrade sin enfödde son.
Ack! icke blott metropoliten Filaret var ur stånd
att besvara denna Gogols fråga utan hela den historiska
kristendomen från Johannes Ljestvischnik och Isak Sirin
till fader Matfej. Den skulle blott kunnat göra ettdera
af de tu: endera kunde den ha undvikit att ge ett
direkt svar, kunde ha svikit sig själf såsom den redan
ofta gjort och gått in på tillfälliga eftergifter, försåtliga
kompromisser med den försåtliga tidsanden, hvilka Gogol
ej kunde och ej ville antaga och som göra kristendo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
