Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Vari man umgås förtroligt med den bestående ordningens fiender - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bord och ett minimalt fönster, det var dess hela komfort.
Särskilt fönstret stämde till eftertanke genom sin litenhet.
Mannen från sandhålan satte sig på soffan och
försjönk i grubbel. Detta grubbel gällde inte hans läge;
det var av allmän art; det gällde förhållandet mellan
teori och praktik. I teorien är det lätt att förbanna
guldet, i praktiken svårare. Var idealisten i sammetsjackan
som många andra idealister? Nej, det var uteslutet.
Hans entusiasm var för äkta; hans hat för kokande; han
hade en sak som han trodde på, en stor sak. Han ljög
inte, det var omöjligt. Men klockan blev halv tio, och
dörren var fortfarande låst. Han gick till fönstret. Det
lät öppna sig utan svårighet; men det var mycket trångt.
Utsikten var vacker men otillfredsställande. Framför
honom låg havet, skiftande i tusen nattliga färger. Under
honom låg en brant sluttning. Villan stod på dess
yttersta kant, som ett utkikstorn och ett signaltorn —
vilket den kanske också var. Lyckades han komma ut
genom fönstret, föll han tolv meter, om han inte fick
tag i något. Och det fanns inte mycket att gripa tag i.
Ett fönster av samma storlek stod öppet halvannan
meter borta. Det vette förmodligen in mot
trappuppgången. Skulle han försöka det?
Klockan slog tio. Rösterna i våningen under voro
mera irriterande än någonsin för en tom mage. Han
beslöt att riskera det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
