- Project Runeberg -  Duellen : militärroman /
314

(1906) [MARC] Author: Aleksandr Kuprin Translator: Erik Nordenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314

retade kalkontuppar och skräna i vildt raseri: ’Hvad
pågår här? Uppror! Tig! Lyd! Jag skjuter’ o. s. v.
Och just detta kalkontupparnas förakt för den vaknande
mänsklighetens frihetskamp skall i evigheters evighet
ickc förlåtas oss!»

Båten gled sakta ut på flodens öppna, lugna,
spegelblanka yta, som rundtom kransades af den höga,
mörkgröna, orörliga vassen. Den lilla farkosten var
liksom undangömd för hela världen- öfver densamma
sväfvade, då och då utstötande ett skri, de hvita
måsarna, understundom så nära, att de, nästan snuddande
vid Romaschoff med sina vingspetsar, läto honom känna
luftdraget, som uppkom af deras kraftiga, snabba flykt.
Nasanskij lade sig på ryggen i bakstammen af båten
och stirrade länge upp mot den klara himmeln, där några
sakta seglande guldmoln redan börjat skifta i rosens
färger.

Romaschoff frågade i skygg ton:

»Är ni trött ? Ack, fortsätt att tala!»

Det föreföll, som om Nasanskij högt fortsatte att
tänka och drömma, när han nu återknöt tråden af
sin monolog:

»Ja, en ny, härlig, underbar tid stundar. Jag
vågar säga detta, ty jag har ju själf upplefvat en hel
del här i världen, läst, sett, erfarit och lidit. Först
— när jag satt på skolbänken — kraxade gamla kråkor
och kajor i våra öron: ’Älska din |nästa såsom dig
själf och vet, att saktmod, hörsamhet och
gudsfruktan äro människans skönaste prydnader’. Sedan kommo
starka, ärliga, fanatiska män, som sade: ’Kom, tag oss
i hand och kastom oss tillsammans i afgrunden, för
att kommande släkten skola lefva i ljus och frihet!’
Men jag förstod aldrig ett ord af detta. Hvem skall väl
på ett öfvertygande sätt vj^a mig, på hvad sätt ^jag äj1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/duellen/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free