Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyfte revolvern och såg i dess svarta mynning, då kom
det för mig hur det skulle vara att sikta fel... En enda
ryckning på handen vore nog — en enda liten vickning
när hanen slog ned. Om jag inte sprängde hjärnan, endast
splittrade och förödde! Och så fick vänta på döden!
FRU BRUHN (håller för öronen och
trycker sig mot chäslongens karm).
DIREKTÖR BRUHN (kastar sig ned och
gömmer hufvudet i hennes knä).
Betty, hvarför skänker oss inte vetenskapen ett medel
att dö utan plågor;... somna som barnet från leken...
sluta ögonen och hvila... slumra från alla smärtor —
drömma om alt som var oss kärt — alt som vi gått
bort ifrån.
FRU BRUHN (sakta, i det hon böjer
sig ned och stryker öfver hans hår, kämpande med gråten).
Därför att vi inte äro barn — och lifvet ingen lek;
därför att vi inte få vika, om än striden är tung. Därför
att det inte skall finnas någon undflykt — ingenting annat
än slå sig igenom eller gå under.
RÖNNE (från fonden med ett glas
konjak pä en tallrik).
DIREKTÖR BRUHN (reser sig).
Ja; och så säger man att det är fegt att ta lifvet af
sig. (Med ett försök till skratt.) Jag vill visa mitt mod —
och lefva.
RÖNNE (ger fru Bruhn konjaken).
FRU BRUHN (tömmer glaset och
tackar med en böjning på hufvudet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
