- Project Runeberg -  Några bref från England 1852-1853 /
164

(1854) [MARC] Author: Anna Fredrika Ehrenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skap der började redan i November. Mr. Rart berättade
en söndagsafton, att en gammal man, som ej kunde lemna
sin boning, Önskade se mig och han hade lofvat bedja att
samma dag få föra mig dit. Jag var trött och hade
huf-vudvärk, både efter förmiddagens kyrkresa och på
eftermiddagen mottagna besök, som nnder veckan begärt att få
komma då, såsom den enda dertill lediga stund de egde.
Ville derföre gerna vara hemma. Men min värd sade: »då
sofver icke den gamle i natt.» Således foro vi. Jag
infördes i ett litet rum, fyldt med saker och personer. Det
var deras enda, för både mottagning och måltider. Med
möda hjelptes jag fram emellan dessa saker och personer,
mellan det stora runda bordet, omgifvet af stolar och
men-niskor, samt de fyra närbelägna väggarna med taflor,
bokskåp, piano, soffa och den glödande kaminen, till hörnet
der gubben satt med sitt skalkaktigt leende barnansigte,
omgifvet af silfverlockar. Hans sällskap utgjordes af unga
slägtingar och fosterbarn samt en gammal Nykyrkman från
Frankrike, Mr. Bayot, som varit munk och för
religions-förföljelse, sedan han fått bättre åsigter, måst fly till
England. Mellan honom och värden fick jag plats i soffan, som
äfven nåddes af bordet. Ganska plågad af trängsoln,
värman och den döfve gubbens många frågor, längtade jag
blott åter ut derifrån, ej anande det värde jag sedan skulle
sätta på detta hus. Växlade slutligen några ord med
fransmannen , tog afsked och måste lofva att komma igen. Detta
skedde dock icke frivilligt En Söndag, någon tid derefter,
då jag vid utgåendet ur kyrkan såsom vanligt omgafs och
belsades af många vänliga ansigten samt af flera böds till
deras hem på middag, kom en leende fru och frågade
hvårföre jag icke kommit till henne, såsom jag lofvat. Jag sva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:37:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eafbref/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free