Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkte hön icke de små fel hvilka, genom det mot*
stånd, somåfven den fogligaste anmärkning af hen*
ne, mötte» standom blefvo anledningar att välvilliga
rättelser måste slatas med hårda förebråelser; men
då såg Amalia déruti endast liknöjdhet och kände
deröfver förtrytelse. Stnndom försökte den villrådiga
modren atl skämta bort de moln som, utan ’att hon
kunde gissa skälen, beskuggade dottrens panna, men
då tyckte denna att ”den kärlekslösa gjorde narr” af
heUne, och det var värre ån något annat!
Fru T., sökte vanligen, att i möjligaste måtto
skona sin man för delaktighet i sådana bekymmer, som
tillhörde dé qvinliga: omsorgerna att afhjeipa, och
der-till räknade hon åfven detta för Amalia, det största
hon i sin lefnad erfarit, ty hon visste väl att hans
domstol och hans gods gåfw honom nog af sådana, som
hon icke med sitt: deltagande kunde lindra. Dock var
mannens kärlek till hustrun och hennes lugft så
skarpsynt, att hon sällan kunde länge dölja hvad som
betungade hennes sinne, och denna sorg öfver Amalias
besynnerliga sinnestillstånd och det pinsamma afstånd
hvarpå flickan dermed höll det älskande
modershjer-tat, under det hon sjelf suckade efter och gjorde
anspråk på dess tillbakavisade kärlek, var allt för stor
alt icke för hans forskande blickar synas på hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
