Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ver Han äfven den störste, den, för hvîlketf alla’ knåtf
i himmelen och pâ jorden skola böjas, åt hvilken
alla händer skola sträckas, alla anleten våndas, som
vilja veta ”Hvad kärlek är”? Och de som detta
göra, få ock det rätta svaret, som Han allena kan gifva,
och blifva derigenom upplyste om, att kärlek är: lif
och salighet.
Att lefva är således, att ålska och den, som icke
älskar har icke heller något verkligt lif. Nu år det
på samma sätt med kärleken, som med ljuset och
värman: de hafva sina grader och der de upphöra^
vidtaga mörker och köld. Der kärlekens lif och
väl-gerningar sluta, der börjar liknöjdhet eller hat, — ock
vi se dernti orsakerna till skilnaden mellan himmel
och helfvete. Att båda dock i oändlighet omskifta
efter hvars och ens inre beskaffenhet, måste och kaft
ej annorlunda än så vara; men hvar och en finner
äfven sin sällhet uti det endast, som han älskar,
der-före tinnes ock ingen himmel för de onda, utan deras
salighet (om man med en sådan benämning kan
vidröra den orena tillfredsställelsen af de lägsta begär)
— bestar, deruti att de få utöfvå det, som utgör
deras fägnad, och detta år ondt, — det bedrifves der
himmeleus ljus och värma ej mottagas, der intet lif
i Gudi existerar — ”der den ene på allt vis är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
