Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”öih do till, oéh ånréer dét möjligt, så hog
hop-jag kunna ställa mig derefter,” svarade hustrun*
”Ach, så roligt det vdrel” utropade Öfvérstinnan
fifligt och omfamnade dem.
”Tack, min goda syster ––––-men hvad skall
vårt kära prestfolk säga?” sade Lagmarineh.
”Ack ja, derpå har jag nog tänkt, och äfven det
har bundit min tunga,” suckade Öfverstinnan. ”Men
— att få dem ut då, det, vet jag, är omöjligt. Tänk
likväl på, vid huru många högtider de fått ega och
jag sakna eder; dock har denna saknad hittills aldrig
varit hvad den hädanefter skall blifva för mig, ehuru jag
erkänner alt mitt hjerta far rikare härifrån än det
Itom till eder.”
T. kysste Sin systers pannä, och sade med
bruten röst; ”Gud välsigne dig! Vi komma, med Guds
iijelp, om intet oförmodadt hinder gör det omöjligt.”
Nu tackades och oihfamnades på nytt —och
efter denna öfverénskommelfee skildes man med lättare
hjeriarn.
”Om miö ort, och icke eder, har ’slädföre;”
sade Öfverstinnan, sedan hon kommit upp i åkdonet för
ätt fara, ”så skickar jag slädar så långt de kunna gå;
en täckt åt qvinnor och liarn, öppna åt de stora
mäsculina ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
