Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Farbror L.! Prosten — Prosten!” ropade
jublande Gustaf som förut kämpat med sömnen; han
hade ej haft lust att gå till sängs då bröderna togo
godnatt, men nu hade han blifvit helt yrvaken, och
dristigare än någon annan, följt den främmande i spåren.
Vid detta rop skyndade Lagmannen med
hastigare steg och i glad förundran genom den dörr han
högst sällan vidrörde, nemligen — dörren till köket.
”Du, min bror — och denna väg!”
”Ja, Gudskelof att jag hunnit hit. Du ser hur
jag ser ut, — kunde icke gå bums in till fruntimren
sådan”, svarade L. skrattande.
”Men kom då nu — se här äro de ju alla hos
dig i stället.”
Nu slog Anna sida armar ora hans hals,
innerligen förnöjd, och drog honom så, biträdd af de
andra, öfver förstugan inåt det rum der de varit samlade.
Men hvem har kört ut dig i detta väder och
vägelag?” frågade Anna högljudt, medan de öfriga
trängdes omkring den käre gästen för att helsa.
”Det har glädjen!” svarade prosten. ”Min
hustru. går der hemma som hönan, när hon* kläckt
ankungar, och ser dem simma ut i vattnet. Gerna ville
hon vara med, men hvarken fick eller kunde.
Snuf-va har hon redan, och lingummorna hålla henne fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
