Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rares godhet syntes nästan dagligen tillväxa, och jag
fann mig så väl i min nya belägenhet, efter det
föregående eländet, att jag innerligen önskade dess
fortfarande.
En dag — han fyllde på densamma 60 år —
hade jag gjort något, hvarom mera framdeles, som
synnerligen behagade honom. Då föreslog han mig
att följa med på en promenad i en närbelägen
skogspark, der han ofta brukade vandra ensam. Vi satte
oss på en bänk, nära ett litet bord, hvars
bestämmelse jag då icke förstod, men fick sedan veta att det
var ett altare, vid hvilket han stundom i ensamheten
knäböjde.
Icke långt från våra fotter sköljde en sakta våg
den gröna stranden. Jag hade fästat mina blickar
vid dess rörelser, och märkte ej, att ett par andra
hvilade, forskande på mig.
Plötsligt väcktes jag som ur en dröm, men
trodde mig just då drömma, när den förmente
Engelsmannen på en gång allvarsamt och kärleksfullt tog min
hand, sägande: ”Jag är din landsman! någon olycka
hvilar på ditthjerta — vill du förtro mig dina öden?”
Dessa ord på mitt modersmål genomfors mig som
en elektrisk ström, hvarvid det ovanliga tilltalet ”rftt”
hade någonting outsägligt värmande — och tårar flöto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
