Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vägen vara stängd, att med säkerhet och
lätthet uppfylla sitt lifs väsendtligaste behof! Djuret, då
det söker sin näring, ledes af sin instinkt; skulle
menniskan, då hon eftersträfvar glädjen, den ljufvaste
näringen för sitt lif, sakna all ledning, hvar hon
kunde finna, och huru hon borde söka den? För ingen
del! Hvad djuret upptäcker genom sin ledare, driften,
det uppenbarar sig för menniskan medelst /själen och
genom ett uppmärksamt öfvervägande af det sanna
och råtta. Trädet fattar rot, grönskar och blomstrar
i jordens modersköte; fisken leker och lör sig med
lifiighet endast i sitt element, vattnet; med ett ord,
hvarje natur har sin bestämda krets, inom hvilken
ensam hon andas lif, och utom hvilken hon
borttvi-nar och förgås. Och allt detta sker icke godtyckligt,
utan i följd af oföränderliga lagar. Hvarje väsen ger
sålunda genom sitt särskilda sträfvande tillkänna den
lag, enligt hvilken dess varelse ledes och uppehälles.
Menniskans element är icke vextens stilla, slumrande,
icke djurets blinda, drömmande, utan glädjens vakna,
ljusa, sorgfria lif. Men hvilket karakteristiskt drag hos
menniskan upptäcker för oss den lag, enligt hvilken
hon, på ett henne egendomligt sätt finner näring för
sitt lif?
Om vi gifva akt på oss sjelfva, i ögonblick då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
