Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydlig hjelp; karlen går na uppe och hans hustru,
som år honom ovanligt tillgifven, välsignar mig med
tårar, så ofta jag träffar henne. Jag har ej kännt
någon större glädje.’1
Det var nu Louises tour, och som hon var litet
häpen, skyndade hon sig.
Hvad glädjen är, jag ej förstår,
Och att jag skrifva vers förmår,
Är kanske möjligt, men ej troligt.
Jag vet dock något som är roligt:
Att jag i dag är femton år.
Detta hade ingen vetat; Louise öfverhopades af
gratulationer, och Fru Hilda skickade mig ut efter
punsch och kalas.
När jag återkom, hade scenen förändrat sig;
Lina satt vid fortepianot, Löjtnant Rolf stod bakom
hennes stol och hela sällskapet lyssnade i spänd för*
väntan. »
Hon sjöng, och han sekunderade henne:
I en dal så trång
Ljöd en ensam röst,
Och hans längtans sång
Fick ej svar till tröst!
Skuggan honom gaf
En förtidig graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
