Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betraktas Rikedom och Fattigdom ander några
relativa förhållanden till personligheten, märkes följande:
Rikedom, då dermed menas timliga egodelar,
betyder: ett öfverskott af hvad man anses för egen
del, eller för de närmaste, som med en sjelf utgöra
ett, behöfva; och fattigdom är brist eller
otillräcklighet af de medel, som för samma ändamål äro
nödvändiga.
Den materiela förmögenhet, som gör en bonde
rik, är vanligen liten och otillräcklig uti en adelsmans
eller annan ståndspersons hand; och en summa
penningar, om hvilken den, som har fallenhet alt
för-värfva, skulle säga: ”om jag hade den, alt börjé
med, skulle jag blifva rik,” förstöres ofta af slösaren
på en dag eller en måltid.
Karl Knutson Bonde brukade säga: ”När jag var
herre till Fågelvik, var jag både mäktig och rik; når
jag blef Konung i Svea land, blef jag en arm,
olyc-kelig man.”
Deremot berättar oss Evangelisterna, Matthews i
sitt 12:te och Lucas i det 21 Kap. att, då vår Herre
och Frälsare en gång satt uti Jerusalems tempel ”och
såg till, aktandes på, huru de rike lade sina gåfvor
uti offerkistona — så fick han ock se en fattig
en-ka, som lade der två skårfvar in. Och han sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
