Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Alla vägar bära till Rom. — Pisa, dess lutande torn och Campo Santo. — Ankomsten till Rom. — Påskveckan. — Skärtorsdagen och långfredagen i Peterskyrkan. — Scala Santa. — En liten botgörerska. — Det antika Rom. — Kapitolium med varginnan. — Pantheon. — Colosseum. — Monte Palatino. — Casa di Livia. — Ghetto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hopgyttring i pyramidform a£ de besynnerligaste brunsvarta
ruckel och ofvantill krönt med ett gammalt kastell.
Härifrån gick det i stigande — öfver vägbitar, som bibehållit
den ursprungliga romerska stenläggningen, — tills vi stodo
1,000 meter öfver hafsytan vid Monte Cavo, der, på
grunden af ett gammalt Jupiterstempel, ett medeltids kloster
reser sig.
Som vi voro betydligt trötta af en åtta timmars ridt,
dito varma och hungriga, slogo vi oss ner i gröngräset
under en kolossal jernek och drogo fram den matsäck, som
medtagits af vår unge italienske ledsagare på utfärden.
Han averterade oss om, att fruntimmer ej emottogos i
klostret, der det annars fanns både god mat och goda
viner. Sjelf var han ridderlig nog att hålla oss sällskap
vid vår magra diner, som dock förtärdes med gladt humör
— den bästa af alla kryddor. Under det vi åto,
emanciperade sig en af de fromma bröderna och smög sig ut till
oss, trakterade oss med spanskt snus, stekta kastanier och
Capri vin, och ledsagade oss till en terrass, derifrån
utsigten, med Nemi- och Albano-sjöarne vid våra fötter och
Appenninerna med snötoppar, vidgade sig så gränslöst utåt
Medelhafvets blåa ban, att konturerna af Capri och Ischia
framskymtade. Den, som engång sett denna praktfulla
utsigt, jemför sedan ej många naturunder med den.
Vi tackade klosterbrodren och ville räcka honom
handen till afsked, men härvid retirerade han förskräckt och
gömde båda sina händer bakom ryggen.
— Det är för att undfly „satans list“, hviskade
skrattande vår följeslagare. — Qvinnan och ormen hafva ju
alltid varit i förbund.
Pater Ludovico följde oss dock med faderliga blickar,
när vi lemnade klostergården och lofvade fälla ett godt ord
för oss hos Vår Herre. Och med denna trösterika
förhoppning stego vi åter nedför Monte Cavos vådliga get-spångar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
