Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ankomsten till Algier. — Intryck af staden. — Perspektivet af Mustafas och S:t Eugènes höjder. — Kasboh och Fort l'Empereur. — Den fransyska staden och arabstaden. — Öster- och vesterlandets karaktär i nära beröring. — Madame Luce's flickskola och dess resultater. — Qvinnans bestämmelse afgjord af kristna och mohamedanska tolkare af Guds bud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudet. Halfnakna barn i vildhetstillstånd trilla fritt
omkring i en smuts, som ej vet af gatsoparens qvast. —
Hvilka taflor att studera i denna arabstad! — Här och
der kan man ibland lura genom en af osynlig hand öppnad
dörr, skickligt dold i muren, och få inblick i ett mohriskt
hem. — Och se! — Derinom en luftig gård under bar
himmel, lätta arkader öfver vackra marmorpelare ofta i
par tre våningar; bakom dessa gemak med dyrbara mattor,
divaner, mosaïkgolf och brokiga fajansväggar och midt
i den fyrkantiga öppna gården springbrunnen, omgifven af
växter och blommor, öfverstänkta med kristallklara strålar,
som spruta i dagen högt sitt glitter och svalka luften för
innevånarinnorna, sittande här obeslöjade kring
marmorgolfvet med korslagda ben, i granna drägter och slö
sysslolöshet.
De unga och vackra prata, leka med sina nipper,
grannlåter och prydnader, dricka kaffe ur de små, små
kopparne med ciselerade fodral, röka och drömma; de
gamla och kasserade, beröfvade prydnaderna, som kanske
egdes af dem innan de undanträngdes i beherrskarens
gunst af dem, som nu inneha smyckena (och väl i sin tur
få lemna dem åt föredragna rivaler) — de gamla förrätta
i slafvinnors ödmjuka skepelse tunga sysslor, hvari de
hjelpas af negresserna, de mohriska damernas vanliga
tjenarinnor.
Arabstadens sällsamma tystnad är karakteristisk och
ökas af att intet hjulåkdon stör den med sitt buller. De
små åsnornas nätta trippande med sin lilla hof gör så föga
oväsen. Öfvergången från den fransyska staden blir
härigenom ännu mer plötslig och kontrasterna slående. I början
har man ej rätt klart för sig hvilkendera behagar en mera:
— det är som att välja mellan poesi och prosa.
Österländingen står mellan mensklighetens båda ändpunkter: —
barndom och geni. När man egnar honom en flygtig blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
