Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. En sägen från prärien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Bry dig icke om vattnet! Simma öfver
som du är — du blir icke våt.
Fastän han tyckte, att detta lät underligt,
längtade han ifrigt att få sluta henne i sina
armar, hvarför han icke gjorde några
invändningar. Han störtade sig oförskräckt i den
brusande strömmen, men böljorna buro honom
varsamt till andra flodstranden, och icke en droppe
vatten fastnade vid hans kropp.
Nu var han nära stranden — ännu ett steg,
och han stod hos sin hustru.
— Nemata! utbrast han ånyo och öppnade
sin famn.
Men hon vek tillbaka och svarade högtidligt:
— Min make! En dödlig får icke omfamna
en hädangången. Men en gång skola vi två
mötas här som man och hustru. Tro icke, att
allt hvad du här ser är endast skuggor och
drömmar! Här är fred och lycksalighet i
arbete och framåtskridande. Men det bästa, som
finnes här, kan du icke se, ty det är doldt för
ett mänskligt öga. Vet, min älskade make, att
jag är så lycklig som jag aldrig förut varit, och
det skall du också bli en gång. Öfverallt, där
du färdas fram, följer mitt öga dig. Glöm mig
icke men sörj mig heller icke! .Lär våra barn att
blifva redliga och tappra som du själf! Min
make, min älskade make, gråt icke mera för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
