Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. En märklig vargjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for tjutande omkring hyddan och bröt sig in
genom den otäta dörren.
— I dag är det så lagom roligt att vara
därute! sade Charley, och en skugga gled öfver
hans annars så glada anlete. Gud skydde och
skärme den, som i natt skall vara utomhus!
Efter måltiden gick samtalet trögt. Alla
huttrade vi och gingo gärna in på Jims förslag
att krypa till kojs.
Sedan vi kastat ny ved på härden, svepte vi
in oss i våra täcken och buffelhudar på
lergolf-vet och önskade hvarandra god natt.
Det hade knappast blifvit stilla inne i
hyddan, förrän råttorna kommo fram ur sina
gömslen. De äro riktigt näpna djur, se’n man bara
vant sig vid dem. Jag har legat många kvällar
i vilda västern utan att kunna somna, och då
har deras lek och ras varit mitt enda nöje.
Sömnen ville inte heller komma den där
kvällen, då vi lågo i hyddan. Ute hven och
hvisslade vinden i alla tonarter. Däremellan
ljödo de långdragna jämmerliga tjuten af
vargar, som hvarje natt smögo rundt min hydda.
Först började Charley snarka, sedan hjälpte
Jim honom af alla krafter, så att det blef en
ståtlig konsert. Men jag kunde inte få en blund
i ögonen. Jag räknade till 500. Det hjälpte
inte — jag kunde gärna räknat till 5,000. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
