Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901) - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår kärlek var de andras lik
i parens långa rad,
var dunkel jord och himmelrik
och sörjde och var glad.
All mänsklig ting är bräcklighet
och mänskors kärlek helst,
men tänk: från synd och äcklighet
vart vår för evigt frälst.
Knappt har jag sett dig kvinnligt varm
vid månskenskvällens dans,
knappt har jag lagt ännu min arm
kring tröjans vita frans.
I dagg och renhet utan sot,
av ingen hand berörd,
så skall du stå för mästarns fot,
du blåklint i hans skörd.
Om jag skall skiljas ut och bo
i mörka ödeland,
så kan jag lämna dig med ro
i Herrans nådes hand.
Barn, hålla varandra i händerna; en flicka:
Det är blommor på vägen till Guds hus,
det är nattglim i mörkret och konungsljus.
Det är lätt som att hitta hem en kväll,
när det lyser i stugan och snön är mjäll.
Minns du språken från söndagsskolan, bror?
Jag kan alla de böner vi läst med mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
