Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
metodiskt ordna sakerna på kaffebrickan för
att få plats till de tömda kopparna. Solen
hade nu nästan försvunnit och på den gråkalla
himlen såväl som på den plötsliga aftonkylan
kunde det märkas, att man ännu blott var i
slutet af april.
Musiken upphörde därinne och Eva Skytte
trädde från pianot fram till det öppna fönstret.
Ett ögonblick blef hon stående och såg ned i
trädgården på modern och hennes man. Hon
var nu mellan sjutton och aderton år, liten
till växten, med tjockt, mörkt hår och stora
drag, alltför stora till ansiktet, som var
allvarligt och lite trumpet melankoliskt. Ögonen
isynnerhet voro mycket allvarliga, grubblande,
nästan skygga — nattmörka, liksom moderns.
— Stäng fönstret, Eva min, sade Alexandra
i mjuk ton, nästan bedjande, moderligt
omtänksam, till dottern. Luften här är säkert
mycket, mycket skarpare än i Montreux. Du
får hosta igen, mitt barn ...
— Härinne känns så varmt, mamma ... Hur
mycket är klockan?
— Öfver sju. Carter tittade på sitt ur.
Han visste, att hon tänkte på, om posten redan
varit där.
— Stäng fönstret Eva, kom det åter — nu
i skarpare ton — från modern. Lyd nu...
Hon gjorde det ovilligt och dröjande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
