Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
var hemma, och glömsk af Ebbas närvaro, sade
hon hastigt:
— Säg inte för farbror Thomas, att jag hört
ifrån honom. — Hon fick plötsligt syn på Ebba
Stjernes med flit bortvända hufvud, och tillade
långsammare, förargad öfver sin egen
tanklöshet:
— Du vet, att han alltid retar sig öfver
Charlies oläsliga stil. Och det här är mer än
vanligt slarfvigt skrifvet...
Någon egentlig förtrolighet mellan de
bägge makarna angående Alexandras barn
fanns inte. Hur skulle en sådan kunna äga
rum? Ingen af dem kunde ju ett ögonblick
glömma, att Charlie och Eva voro Karl Skyttes
barn och buro hans namn. Thomas behandlade
alla angelägenheter, som rörde dem, med på
förhand antagen, orubblig välvilja — ett slags
grandseigneuraktig generositet, som inte ville
veta af motsägelser — och med den yttersta
finkänslighet. Alltför stor, alltför
markerad finkänslighet, tyckte hans hustru, som
i sin oro för barnen — för Evas hälsa och
för Charlies uppförande — ofta ofrivilligt, med
ett styng af smärtsam bitterhet tänkte på, hur
omöjligt det var för henne att fullkomligt
öppenhjärtigt tala om dem med någon annan
människa i världen än deras egen far, som hon
visste kände för dem precis detsamma som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
