Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
och beroendets emellan dem, som stodo henne
närmast och delade hennes hem. Släkt med sin
mors man voro barnen blott genom sin egen
far och kallade honom alltjämt »farbror», som
de alltid kallat honom. Hade åtminstone
Carters egen lille gosse lefvat, hade dennes blotta
existens alltid varit ett slags närmare samband
mellan styfsyskonen och fadern — något
be-tryggande för dem alla.
Inte för att Alexandra egentligen
tvif-lade om barnens framtid i pekuniärt
afseende. Thomas skulle säkert med sin vanliga
godhet — en godhet, som ibland tryckte henne
lite — nog veta att sörja för dem, men någon
egentlig förpliktelse gentemot dem hade
han inte. Att de bodde hos modern och
uppfostrades som de gjorde, var ju ett rent privat
arrangemang à l’amiable föräldrarna emellan,
hvilket ej hade något med lagliga formaliteter
att göra, och att Thomas skulle adoptera sin
hustrus barn, medan deras egen far ännu lefde,
hade aldrig någon ifrågasatt: så djupt nändes
ingen såra stackars Karl. Ifall modern doge
i morgon och Carter gifte om sig — sådant
kunde ju alltid tänkas — ägde inte hennes
barn ringaste rättighet att fordra något af
honom. Eller om Thomas plötsligt ginge bort
utan testamente? Alexandra kunde inte låta
bli att tänka på sådant: penningar hade alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
