- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
237

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

ligt, ehuru det kanske i sig sjelft är fullkomligt; att det är
dunkla föreställningar, i hvilka menniskan ej kan se med
klarhet, men hvilka hos Gud ej finnas. Det onda vore
sålunda blott en relativ privation, en inskränkning från min
sida, hvilken vid en större klarhet eller omfattning i vuer
skulle försvinna. Mer än en filosofi har tagit denna
förtviflade utväg, för att ej komma till den, såsom det synes, rent
absurda uppgiften att derivera det onda ur Guds absoluta
godhet. — Detta leder oss emellertid till en undersökning
om det ondas och det godas begrepp. Motsatsen mellan
båda är oskiljaktigt fästad vid friheten, just emedan friheten
är föreningen eller möjligheten af bådadera. Men deraf följer,
att den filosofi, som söker reda sig ur svårigheten genom
att neka sjelfva motsatsen, äfven i och med detsamma måste
förneka friheten; dessa båda begrepp äro vexelbegrepp.
Betrakta vi nu först det goda, så visar sig detta till att börja
med såsom det angenäma; men hvilket ej har någon
varaktighet. Derifrån kommer man till det för förståndet goda,
det som fordras vid en beräkning på ett ändamål, lika godt
hurudant, således hvad som utgör medel, men hvilket såsom
sådant blott är relativt: det nyttiga. Men då detta goda är
godt blott i afseende på ett ändamål, hvars beskaffenhet vi
lemnat derhän, så är klart, att just detta sednare, hvaraf det
förra såsom godt eller nyttigt beror, är det verkligt goda;
hvilket blir den tredje betydelsen af det goda: begreppet
om ett summum bonum. Just på ett sådant godt är det
som samvetet hänvisar; hvarföre, om ock detta, i sig sjelft
ändamålsenliga, hvarken är det angenäma eller det nyttiga,
medvetandet likväl ej för sig kan förneka, att det dock är
ett i och för sig sjelft godt. Detta är det rationelt godas,
eller det rättas beskaffenhet, hvilket således innehåller
relationen till en lag,, nemligen till den moraliska lagen, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free