Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
sjelft, utan att denna roäste sökas i det oförgängliga; det
förgängliga, söndradt från det oförgängliga, är blott en
möjlighet af varelse, ur hvilken Gud skapat verlden.
Uppenbarelsen säger härvid: "Guds ande sväfvade öfver vattnet"; hölle
den allsmäktige ett enda ögonblick sin anda tillbaka, så
återfölle verlden till detta intet, denna punctum saliens, detta
eviga qval. — Men för den ändliga intelligensens
återgång till det eviga är verlden skapad, derföre företer den
ock en fortsatt skapelse, utan att detta utestänger vissa
perioder, — i hvilka den affallna intelligensens återgång
framträder. Sådana perioder betecknas i skriften redan genom
meddelandet af först det yttre, sedan det inre ljuset. Den
ordnande principen utträder ur skaparens eget väsen såsom
ljuset, hvilket ock af den nyare naturvetenskapen anses såsom
immaterielt, och kan kallas Guds egen blick i naturen.
Hvarföre det ock är oundgängligt för hela naturens utveckling,
hvilken derigenom sker. Utan antagande af dylika epoker, eller
af saltus eller hiatus i naturens utveckling, kommer man ej
fort med dess förklaring. Så t. ex. vid det anorganiskas
öfvergång till organism, och dennas till intelligens. Intet
falskare finnes således än att neka saltus; men hvilka ej kunna
finnas utan en gudomlig inverkan. Begripligt blir deraf det
tröstlösa och nedslående resultatet utaf de naturbetraktelser,
som ur det anorganiska vilja förklara allt. Ty det
oorganiska är dödt, är någonting som lifvet kastat bakom sig.
Tider hafva funnits, då det mot sig sjelft rasande lifvet
förnämligast arbetat i detta anorganiska, der det nu synes
slock-nadt, och de stora geologiska processerna äro ett vedermäle
deraf; men emedan det oorganiska, såsom ett blott
utom-vara, ej i sig hade vilkoren för sitt bibehållande, så har lifvet
dragit sig inom sig sjelft, i organismen. — Det finnes
hvarken i naturens eller menniskans historia en oafbruten kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
