Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
att göra med kyrkornas extraordinarie inkomster, som här komma
antingen af frivilliga donationer eller andra små gifter. På sådant
sätt lära alla sådana kyrkornas inkomster upphöra.> Och på några
ställen i nämnda memorial har han i kanten skrifvit: »hic mutatio
obtineri non potest», hvarmed han antyder det fruktlösa i sin
kamp, och i slutet af sitt ofvan anförda betänkande säger han om
sina förslag: »skattas de ock intet af någon vikt eller värde, måga
de vara ett prof till mitt ringa omdöme».
Se vi på resultatet af Benzelii arbete i kyrkolagsfrågan, måste
vi säga, att det ej blef stort, men på samma gång att det ej kunde
blifva annat. Den strid, som här utkämpades, var alltför ojämn,
för att icke utgången skulle vara gifven. Å ena sidan var det
kyrkan, som kämpade för bevarandet af sin häfdvunna maktställ-
ning, å den andra den suveräna konungamakten, som ville samla
all makt i konungens hand och som i deta fall stöddes af hög-
adeln,
Att Lindskölds »redaktion» af kyrkoordningen varit ganska
genomgripande, kan man förstå af ärkebiskop Olof Svebilii ytt-
rande, då han fick se kyrkoordningen i tryck, att »han kände intet
igen henne», och detta oaktadt han själf varit med om den ofvan
nämnda konferensen. Benzelius har nedskrifvit sina innersta tankar
om arbetet å ett blad, inhäftadt framför titelbladet i hans eget ex-
emplar af kyrkolagen, som förvaras i Linköpings bibliotek. Han
skrifver här: Revisione huius ordinantie politico —- ecclesiastice
aliquoties ipsemet interfui, sed 1) non nisi per certas vices, prohi-
bente morbo gravi, qui me per integras septimanas aliquando ab-
sentem esse iussit;
2) politicorum hominum autoritas fecit, ut eorum placita prz-
valere ut non raro;
3) nostrarum partium homines etiam non raro deprehende-
bantur languentes et frigidi, tepidi et timidi, quibus magis volupe
fuit gratiam et favorem captare, quam languentibus ecclesie vul-
neribus mederi et afflicto quorumdam fratrum statui subvenire.
Quz&cunque vero in his salutaria et bona sunt, post Deum
debentur bonitati ac clementie Regix, que nisi subvenisset operi,
in maiora incommoda detrusa fuissent ecclesie et ecclesiasticorum
jura. Sed in singulis fatigari non potuit nec debuit gratia illa
regia, que usque ad multorum indignationem et invidiam se ali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
