Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIL
kan. Item: De skola hafva akt på sig och sitt förhållande, att
det är redligt och ärbart.» Och när en prästman allt detta väl
iakttager, så kan han, utan att han bryter sin ed, både undfå heder
och välfägnad hos andra och efter Pauli lära vara en god värd
och gästgifvare, men icke en »fråssare eller fyllehunder», som med
tal, åthäfvor och gärningar förtörnar Gud, förargar sin jämkristen
och förkränker goda seder. Om prästens klädebonad förmäles
ock uti samma kapitel och 27 8, att den skall vara sådan, som
deras stånd bäst höfves och anstår, och de ringare präster icke
bära sådan drägt, som biskopen och de förnämare, hvilka man
billigt har den tanken om, att de veta, huru de sig kläda och
tala. Och när de uti själfva ärbarheten och tuktigheten söka att
taga den vissaste reglen för sig, så lära ock de ringare taga efter-
döme af dem och desto bättre veta att skicka sin klädebonad,
så att han är hederlig utan öfverflöd och högfärd». Dessa orden
tillkommande ting, som man fuller hoppas det bästa», man kan
icke veta, hvad omskiftlighet de kunna vara underkastade, äro
intet klara och tydliga nog, så att vi kunna säkert veta, hvad
därmed sökes; men som jag af tal och diskurser har hört, så
frukta de mest någon omskiftlighet uti deras underhållsmedel, efter
som där står, att de skola låta sig nöja med det, som dem efter
Kungl. förordning, som nu är gjord eller härefter gjord varder,
med rätta tillkommer. Nu" kan hända, om någon omskiftning
blir, att den blir dem så snart till förbättring som till förminsk-
ning. Men hurudan hon ock blir, så är det rättvist och oemot-
sägligt, att undersåtarna mäste låta sig nöja med höga öfverhetens
disposition; ty konungen är den, som äger makt och rätt att till-
lägga hvar och en betjänte och hvart och ett ämbete sin lön och
att hindra, det icke någon af egenvilja må påbörda eller aftvinga
sina underhafvande något mer än det, som de äro pliktiga att
utgöra. En af biskoparne uti sal. Konung Gustaf den förstes
tid svarade mycket försiktigt och väl, när somliga af de andra
påstodo sin förra påviska höghet och myndighet, att han intet
begärde vara större och myndigare, än konungen ville och fann
godt och rätt vara.» Samma besked bör vara med lönen,
hvilken undersåten själf ej får tillägna sig efter eget godtycke,
utan bör med tacksamhet och lydnad antaga, hvad som höga
öfverheten behagar däruti skäligen förordna; varande inget tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
