Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
I ett bref af den 4 Januari 1699 skref Buller:
Den stora afund, hat och bittra hjärta, som borgmästaren Erik
Edman ifrån begynnelsen af min hitkomst har dragit och till denna
stund till mig drager, har han full nogsamt låtit märka både i Guds
hus, där han mig med hårda ord angripit, i privathus och offentliga
lag med otidiga expressioner anfallit såsom ock i högv. Domkapitlet
med sin osanna berättelse; men nu åter nyligen sista nyårsdag har
han betygat sitt outsläckliga hat, då han mig, såsom hans sed är,
kallade skälm, hvilken hans sista otidighet hade begynnelse af detta
tillfälle. Naästlidne tredjedag Jul voro vi bjudna till middagsmåltid at
rådman Hellebom, där borgmästaren Edman sitter och berättar,
huruledes borgmästaren i Nyköping har till konsistorium låtit citera
prosten M. Löth, för det han skall utan borgmästarens vettenskap hafva
gjort anstalt i kyrkan till en kollekt af 20 dr smt:s samlande årligen
till en musikant, som om Söndagarne med någon musik församlingen
betjäna skulle. Då svarade jag honom föga därpå, oansedt han det
en och annan gång itererade; ty jag befarade, att han då, äfven som
i många andra lag, skulle utbrista i sin vanliga otidighet, som jag
ofta måste af honom höra, men alltid tegat och flytt, efter jag af
många prof märkt hans stora arghet, ja, i offentliga lag, stundom
förr än vi läsit till bords, vist sin otidighet mot mig, förutom hvad
efter måltiden är passeradt. Nu nästlidne nyårsdag voro vi budne
till tullnären, där han full en och annan gång ville komma att sitta
när mig, men som jag haft stora förtretligheter, då jag sutit
honom när, flydde jag undan. Omsider kommer han att sitta när
mig, då han åter begynner (förutan det han förr därom talade) att
berätta, huru borgmästaren hade till konsistorium låtit citera prosten
Löth etc. Då säger jag: Det vore likare, att hr. borgmästaren berät-
tade för mig, huru borgmästare och kyrkoherdar i städerna lefva väl
ihop och icke så citera hvarandra, som särdeles i Strängnäs, där
jag hört borgmästarne mycket berömmas för det de befordrat sina
lärares vältrefnad’, så biter han samman tänderna och grinar ganska
förskräckligt, flygandes upp af stolen och far öfver mig med sin
käpp, viljandes slå mig, men folket togo somliga i käppen, och som-
liga höllo om honom, bedjandes, att han intet ville slå ”vår kyrko-
herde”. Jag for undan till undflykt ibland folket, då ropade han
ödfverljudt ibland folket, som höllo honom, med sådana ord: ”Borg-
mästaren i Strängnäs körde domprosten Ekman att bära fram h . . pallen
åt h...n på stora gången bättre fram”. Då svarade jag: "Sådant har
jag aldrig hört, och det är intet vackert af Eder, att I sådana
exempel framdrager! Då skriar han vidare till mig, sägandes: ”Du
har som en skälm förstört gullsmedens timliga och eviga välfärd,
och så vill du med annan än göra’, hvarpå jag ropar allt folket till
vittnes, men han oupphörligen skriar och gapar, så att folket för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
