Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
TOLFTE KAPITLET.
Benzelii familjeförhållanden; hans död och eftermäle.
För en man, hvars tid och arbetskraft så strängt togs i anspråk,
som förhållandet var med Benzelius, blef det föga tid öfrig att njuta
af hemmets stilla glädje och i skötet af maka och barn hvila ut
efter det trägna arbetet i kyrkans och statens tjänst. Ett värf var
icke väl fylldt, förrän nya väntade; den stränge och fordrande "riks-
hushållaren" var icke den, som medgaf sina tjänare ro och uppskof
med de ständigt nya arbeten, som han hade i beredskap åt dem.
Benzelius klagar också då och då öfver att han så mycket nödgades
att vara borta från hemmet, upptagen, som han var, af de många
kommittéarbetena i och för genomförandet af de kyrkliga reformerna.
Vi hafva i det föregående (Del. I sid. 46 f.) berättat om Ben-
zelii giftermål den 16 Januari 1668 med Margareta Odhelia och huru
han i sin egenhändiga lefnadsteckning talar om den rika lycka, som
Gud beskärt honom genom att skänka honom en maka, så rikt ut-
rustad med alla kvinnliga dygder, beryktad både för sin ädelhet och
skönhet. Margareta, som var född den 8 Oktober 1653, var således
endast ett barn, då hon trädde i brudstol; hon hade nyss fyllt fjorton
år. Under de fyra första åren af äktenskapet födde hon inga barn,
men sedan växte plantorna upp omkring henne så mycket talrikare:
Hon hade nämligen, då hon efter ett tjugofemårigt äktenskap afled,
åt sin man födt ej mindre än tretton barn. Det var ett sällsynt
" lyckligt äktenskap, i hvilket Benzelius lefde med denna ädla kvinna
vid sin sida, och Strängnäs biskopsgård var under denna tid ett
hemvist för lycka, glädje och trefnad. Men de många barnsängarna
och skötseln af ett stort hem medtogo den i sig själf ej starka hus-
moderns krafter och ådrogo henne ett bröstlidande, som allt mer
och mer tilltog, tills det på vintern 1693 — samma år som de båda
makarna firat sitt silfverbröllop — lade henne på sotsängen. Ben-
zelius själf vistades då i Stockholm, men skyndade vid underrättel-
sen om hennes insjuknande till hemmet, där hon i hans armar in-
somnade i den sista hvilan den 17 Maj kl. 4 på aftonen. Hon dog
"mig och de mina", säger Benzelius i sin egenhändiga lefnadsteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
