- Project Runeberg -  Ebons småbitar /
182

(1912) [MARC] Author: Ebba Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlekens zig-zag - 15. Lycka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.182

Constance fäste spörjande blicken på Agaton.

— Jo, jag tänker — fortsatte han, medan hans
blick gled ut mot det blånande hafvet — att så här
tyst och stilla kommer jag själf nog en gång, kanske
inom kort, att glida ut mot det stora okända. Och
därför vill jag, älskade Constance, tacka dig, medan
tiden är min, för all den rena lycka som du skänkt
och skänker mig. Du har försonat mig med lifvet,
återgifvit mig tron på allt, på det goda hos människan,
hos kvinnan först och sist. Och återgifvit mig tron på
Guds godhet, på att en Gud styr våra öden och ger oss
det mätt af lycka och det mått af smärta, som han
anser bäst. Nu ser jag allt liksom uppifrån. Genom
smärtans dal och förtviflans och ångestens törnesnår
måste jag vandra, för att renas och luttras och blifva
värdig den lycka, som jag till sist genom dig skulle få.

Jag hade länge denna lycka vandrande vid min
sida, men jag var förblindad. Men så öppnades mina
ögon och jag såg hvilken dåre jag varit. Men det var
dock inte för sent.

Gud gaf mig genom dig en lycka så stor, att min
sorg och förnedring smälte bort och endast
lyckan fanns kvar. Denna tids lycka uppväger
mångdubbelt all den ofrid, som jag förut kände.

Jag ville säga dig detta och mitt tack, nu medan
jag kan. Hvem vet hur hastigt budet kan komma.

— Käre Agaton, upprör dig för Guds skull inte —
afbröt Constance oroligt.

— Kära, det upprör mig icke. Jag har lugnt
öfvertäckt allt hvad jag nu sagt. Och jag är glad att
jag fått säga det i ro.

Nu började vinden friska i.

Constance och Agaton reste sig och gingo in i
villan. —–

I maj följande år födde Constance en liten dotter.

Den lilla blef kallad Maj, därför att hon kommit i
maj månad. Hon hade ett rundt litet ansikte med blå
ögon som en sommarhimmel och ljust hår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:41:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebonsbit/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free